Öppna dörrar formade en multiinstrumentalist

Möt årets Börje Gustavsson-stipendiat, Erik Wäcklén, församlingsmusiker i Grisbackakyrkan, Umeå.

– Eftersom jag mest varit verksam i Norrland kom stipendiet som en stor överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad, säger han.

Utan kyrkan hade det nog inte blivit någon musiker av mig, säger Erik och borstar bort snön från täckjackan. Det har gått ungefär en månad sedan han fick beskedet att han är årets Börje Gustavssonstipendiat.

Resan dit har varit lång och började för över 40 år sedan på Ljusminesgatan i Vilhelmina.

– Jag var 6 år och pappa kom hem med ett piano på lastbilsflaket. Han hade kört från Göteborg och jag började spela redan samma kväll, trots att pianot nästan skramlat sönder under körningen.

Erik började ta pianolektioner och det dröjde inte länge förrän intresset för andra instrument väcktes. Julen 1968 inhandlades en Bjärtongitarr hos den lokale allt-i-allon Radio-John. 

– Den julen glömmer jag aldrig. Gitarren kom i ett trekantigt paket och kostade 175 kronor. Kvittot finns kvar.

– Pappa hade en idé om att det skulle finnas instrument i huset. Han tyckte om musik och spelade dragspel för husbehov. Mamma kunde ett par gitarrackord som hon lärde mig och brorsan.

Erik fann sin första scen nere på Pingstkyrkan. Där var atmosfären tillåtande och han uppmuntrades till att utvecklas musikaliskt.

– I början lät det säkert förskräckligt men man fick spela ändå. Dörrarna stod alltid öppna.

Är dörrarna lika öppna i dag?

– Här i Umeå, och säkert i andra städer, måste de unga tävla mot mycket annan verksamhet. Utforskandet av instrument sker inte längre i kyrkan utan i replokaler så visst har det blivit betydligt tystare i en del av våra kyrkor. Det är tråkigt.

När Erik kom in i tonåren upptäckte han en ny musikalisk värld. Blues och jazzrock skapade nya ljudideal men en yrkeskarriär inom musiken kändes aldrig aktuell. I stället pluggade han till gymnasieingenjör.

– Att bli musiker på heltid fanns aldrig på världskartan, mest på grund av att närmsta musikgymnaisum fanns i Härnösand.

Just då kändes det också svårt att kombinera ett musikerliv med ett liv i kyrkan, säger Erik och fortsätter:

– Diskussionen om vilken musik som var okej och inte okej gick rätt het på den tiden. Jag kan tycka att det fick lite skeva proportioner ibland, men det fanns ju en god tanke bakom det hela.

Som 23-åring flyttade Erik till Umeå och snart hade han etablerat sig som gitarrist. Pianospelet fick komma i skymundan eftersom han ansåg att staden redan hade tillräckligt många pianister. Vid sidan av sitt arbete frilansade Erik som musiker under flera år. Men det västerbottniska musikklimatet gjorde det svårt att försörja sig på musicerandet. Detta skulle komma att ändras hösten 1999. Då blev han erbjuden ett församlingsmusikerjobb vid Grisbackakyrkan i Umeå och tackade ja.

– Jag hade aldrig betraktat mig som kyrkomusiker även om jag hade spelat mycket i kyrkan. Det här med att leda körer, spela orgel och sånt var något nytt för mig. 

Erik fann sig snart till rätta och i dag, drygt tio år senare, har han kvar samma tjänst. Förutom en kantors sedvanliga arbetsuppgifter har Erik inte varit rädd för att ta ut svängarna. Förra året fick han i uppdrag av Luleå stift att sätta ihop ett band till en nattvardsmässa baserad på musik av rockgruppen U2.

– Jag ser inga problem med rockmusik i kyrkan. Särskilt inte med U2:s musik, som har en tydlig andlig ton.

Tillsammans med saxofonisten Marcus Olsson har han också startat duon Baker’s Cottage, som blivit det forum där Erik får utlopp för sin egen instrumentala musik.

– Det är oerhört spännande för ett komphjon att få fronta ett eget band men i början var det otroligt nervöst. Att bara en av oss kan spela ackord gör att vi måste vara extra påhittiga när vi arrangerar.

Erik avslöjar att det inte är någon omöjlighet att Baker’s Cottage kommer att uppträda under EFS-konferensen i maj, då den sedvanliga stipendiekonserten kommer att gå av stapeln.

– En sak är då säker. Jag kommer aldrig att gå upp på scenen helt själv.

Viktor Jonsson

Fakta: Erik Wäcklén

• Född 1960 i Vilhelmina.

• Bor strax utanför Umeå.

• Musikaliska förebilder: ”Bob Dylan för hans sätt att skriva låtar och

spela gitarr. Jag har också stor respekt för gitarristen The Edge i U2

som spelar skenbart enkelt.”