2010 ett bönens år

Svenska kyrkan har utlyst 2010 som ett bönens år. ”Vi vill skapa utrymme för bön och synliggöra människors olika erfarenheter och förståelse av bön” säger Xiomara Lysti som arbetar med gudstjänstutveckling på kyrkokansliet i Uppsala. Detta ska göras i samverkan med stift och församlingar i hela landet. Speciellt glädjande är också att Verbum ger ut Drottning Silvias bönbok, med 100 böner varav de flesta är nyskrivna.

Jag tror att det liger en djup kallelse och en speciell utmaning i denna kallelse till bön – och att EFS på ett speciellt sätt borde ta denna kallelse på allvar. Inte för att jag själv känner mig som en speciell bönemänniska eller tycker att mitt böneliv är något extra. Vi samlas en bönegrupp i vårt hem varannan vecka. Någon gång nu och då tar min fru och jag en bönepromenad, och i kollegiet på Johannelund har vi en andakt i veckan som särskilt ägnas åt bön. Bönen finns med där som en rytm i bakgrunden. Men jag minns också den där böneveckan i Lötenkyrkan då vi hade bönevakt i en vecka 24 timmar om dygnet – då nästan alla tider för bön var intecknade av unga och gamla. Det var en speciell upplevelse att finnas ensam i bönerummet mitt i natten – tända ljus och be för det som var församlingens och stadens utmaningar just då.

 Bön var en mycket tydlig del av den första församlingens liv. Efter Jesu himmelsfärd samlades lärjungarna i bön – och de verkar ha varit 120 personer som var samlade i 10 dagar (Apostlagäringarna 1:14-15). Detta var bakgrunden till Pingsten då den heliga Anden föll över dem och församlingen fick kraft att bära ut sitt vittnesbörd och sin tro. Bönen var ett framträdande drag i apostlarnas liv. Vi ser det då Petrus är i bön och får en gudomlig ledning att gå till Kornelius hus – som också blev den förste hedningen att ta emot evangeliet. Ja, gång efter gång ser vi hur den första församlingen får övernaturlig ledning och kraft i bönen.

 Bönen har också varit något kännetecknande för förnyelse och väckelse i alla tider. Genom hela medeltiden ser vi hur munkar och nunnor (och även vanliga lekmän) gick in i tider av speciell bön för sina samhällen. Ja, även reformationen var en förnyelse på många sätt – inte minst Martin Luthers undervisning i de båda katekeserna om bönen. Vi ser det också i Herrnhutismen på 1700-talet hur en våg av bön gick igenom rörelsen och blev grunden för en banbrytande missionsrörelse. Samma dynamik har funnits i EFS historia och i den väckelse som har funnits i Mekane Yesus-kyrkan de senaste 20 åren. Bönen är något av själva livsnerven i det kristna livet och i kyrkans förnyelse.

 Och vi behöver nog mer än någonsin be för vårt land och vårt folk och våra församlingar. Sverige har blivit ett av världens mest sekulariserade länder speciellt under tiden efter andra världskriget. Vad det gäller tro på Gud och andra indikatorer på tro ligger vi i bottenligan tillsammans med Danmark, Estland och Tjeckien. Endast 3-4 procent av svenskarna hittar till en kyrka en vanlig söndag och den stora majoriteten har inte fått uppleva ett levande församlingsliv. Ändå finns tron och sökandet efter Gud hos många svenskar. World Values studies, som gör en mycket respekterad forskning om tro och värderingar, säger att fler människor i Sverige ber i dag än vid tidigare mätningar. Den sista mätningen som gjordes 2006 indikerade att andelen som ägnar sig åt korta stunder av bön har ökat från 35 till 45 procent av befolkningen. Och det verkar dessutom finnas en större ökning av bön i det privata än i kyrkan. Dessutom har andelen som ofta funderar över existentiella frågor ökat från 20 till 30 procent från 1999 till 2006. Det verkar helt enkelt hända något därute i folkdjupet som indikerar att människor är mer öppna för Gud än vad vi kyrkokristna ofta tror.

 Ibland är vi så fixerade vid situationen hur den är att vi inte ens tror på en förändring. I november firades ju 20-årsminnet av murens fall i Östberlin. Hur många kunde tro i mitten av 1980-talet att Berlinmuren skulle försvinna på några veckor och att hela Sovjetimperiet skulle upphöra? Hur många kunde då tro att kristendomens skulle få en stor comeback i Ryssland efter 70 års kommunism och statsateism? Men i början av 1990-talet övergav många intellektuella och politiker den gamla marxismen och gjorde en snabb omvärdering av kristendomen. En betydande del av ryssarna lät faktiskt döpa sig på några år. En undersökning 2006 visade att hela 84 procent av den ryska befolkningen tror på Gud medan endast 16 procent kallar sig ateister.

 Jag har precis läst en rykande färsk bok God is Back (2009) skriven av två engelska ekonomijournalister. Boken pekar på att Gud på ett nytt sätt börjar komma tillbaka i det intellektuella samtalet och att flera ledande filosofer och författare börjar uttrycka tro och peka på kristendomen som en möjlig grund för framtidens Europa. Flera forskare pekar också på att en regelbunden församlingsgemenskap är bra för hälsa, lycka, livslängd, social anpassning, studieresultat, socialt engagemang, familjesammanhållning och för det ”sociala kapitalet” (förtroendet) i samhället. Vi har ingen anledning att skämmas för en tro på kristendomen som ett bra fundament för vårt moderna svenska samhälle.

 Och det är här jag också tror att 2010 som ett bönens år är viktigt. Även i EFS behöver vi stanna upp och fråga Gud hur vi ska gå vidare med vårt arbete och vilken väg han har för oss framåt. Vi behöver ta vår del i det böneår som Svenska kyrkan har utlyst.

 Inom EFS styrelse har vi samtalat en hel del och även avdelat tid för bön och fasta under år 2009. Vi vill att 2010 får vara en tid för särskild bön i hela EFS. Tiden mellan påskdagen och EFS årskonferens är 40 dagar och vi kommer då att utlysa en speciell böneperiod då vi söker Guds ledning för framtiden och ber för vårt land.

Klas Lundström,
Lektor vid johannelunds teologiska högskola

BIBELTEXTER
Lukasevangeliet 24:53
Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

1 Thesalonikebrevet 5:17
Be ständigt.

Gud, tack för en tid
av mycket samvaro, glädje och fest.
Var hos den som är ensam.
Tack för drömmar och idéer,
förverkligade eller ännu bara stjärnor.
Hjälp oss leva med hjärtat.
Tack för barnaskap och barnasinne.
Hjälp oss se på oss själva
och varandra med en aning av
Din egen kärlek.