Skivrecension: Bosse Lindqvist - BL

Budbäraren recenserar Bosse Lindqvists debutalbum, BJ.

Tanken var att inspelningarna skulle vara färdiga på två dagar. Så blev det inte. Det tog fem år. När Bosse Lindqvist spelade in sitt debutalbum blev det mer ambitiöst än vad han hade räknat med. Och det kan vi vara glada för.

Genomarbetat. Något annat kan man inte säga. Det låter som om Bosse Lindqvist hämtat inspiration från den amerikanska västkusten, där artister som Eagles, Michael Franks och James Taylor en gång stod för den mest kvalitativa av vuxenrock. Arrangemangen bjuder på stor påhittighet, med snygga körer och omväxlande instrumentering. Som lyssnare hålls intresset uppe genom hela albumet, även om vissa spår är starkare än andra. Vid ett eventuellt singelsläpp bör den enastående Här är min glädje ligga bra till.

Den här typen av musik kräver sina musiker. Bosse Lindqvist är klok nog att omge sig med en skara instrumentalister som lyckas spela återhållsamt utan att tumma på svänget - en svår balansgång. Även Bosses smakfulla Rhodesspel är bra och löper som en röd tråd genom hela produktionen.

BL är ett riktigt trevligt album med moget låtskrivande i snygg förpackning. Perfekt för bilstereon under semestern.

Fotnot: Alla intäkter från skivan går till musikarbetet bland ungdomar i Floda Missionskyrka.

VIKTOR JONSSON